SHIA OCH SUNNI KONFLIKTEN : SPLITTRINGEN PÅ KALIFATET OCH DESS KONSEKVENSER


SHIA OCH SUNNI KONFLIKTEN : SPLITTRINGEN PÅ KALIFATET OCH DESS KONSEKVENSER


I Guds namn, Den Mest Nåderike, Den Mest Barmhärtige


Inledning


Shia-Sunni splittringen är ett av de största kontroversiella ämne inom islam, ett ämne som berör muslimerna och som har berört dem i över 1400 år. Det är ett ämne som har lett till krig, hat och debatter genom historien. Många sheikhs och lärda män från båda grupperna har fastställt att den motsatta gruppen är icke-muslimer eller bara att de är icke-troende på sätt och vis. Orsaken till den här splittringen började dagar efter att Islams Profet Muhammad (571-632) då man hade olika åsikter om vem som skulle efterträda Profeten Muhammad (S) efter hans bortgång. Sen dess har olika ideologier och skolor uppkommit för att försöka underbygga deras påstående på vem som skulle vara efterträdaren efter Profeten Muhammad (S) och hur man väljer den efterträdaren. Man hade olika åsikter på vem efterträdaren skulle vara, Abu Bakr (573-634) eller Imam Ali ibn[1] Abi Talib (600-661).

Gruppen som ansåg Abu Bakr som den rätte efterträdaren efter Profeten Muhammad (S) blev kända som sunni muslimer, Ahlul Sunnah Wal Jama’a , och Sunnismen har idag fyra olika inriktningar : Maliki, Hanafi, Shafi’i och Hanbali. Gruppen som höll sig till Imam Ali ibn Abi Talib (A) blev kallade för Shia, Shi’at Ali, och Shia Islam har bara en komplett skola, nämligen Ahlulbayt’s skola (A).

Under historien och även idag kallas Shia Muslimer även för Rafidha[2] som ett hat begrepp mot shia, som betyder “Förnekarna”, det vill säga att man förnekar Abu Bakr, Omar och Uthmans Kalifat, men det är ett begrepp som många Shia nöjer sig med, för att så är verkligheten : Shia Muslimer nekar Abu Bakr, Omar och Uthmans kalifat och accepterar bara Imam Ali Ibn Abi Talib (A) som den första och den sanna efterträdaren efter Profeten Muhammed’s (S) bortgång.

Att få en förståelse på vem som är den riktiga efterträdaren efter Profeten Muhammad (S), enligt grupperna och även att uppfatta de båda gruppernas perspektiv på kalifat och hur en kalifat väljs är ett bra sätt till att vara respektfull mot grupperna eftersom de båda har två olika syn på historien och har även olika ideologier. Det är även ett viktigt ämne, även om det är kontroversiellt, eftersom det tills idag leder det till hat.


Sunni Islam: Perspektiv På Kalifat


Sunnimuslimerna tror på att Profeten Muhammed (S) inte lämnade en kalif eller efterträdare efter sig och därför är det upp till samhället att välja en kalif som anses vara den bästa av folket bland dem. Enligt Islam Q&A finns det tre olika sätt för en person att vara en kalif:

  1. Att vara vald av beslutsfattarna och sedan röstar resten av folket på personen. Ett exempel av detta är Abu Bakr då han valdes som kalifat efter Muhammed genom en församling. En grupp av muhajiroon[3], inklusivt Abu bakr och Umar samlades med en grupp av ansar[4] som leddes av Sa’d ibn Ubadah, en av Muhammeds stora följeslagare. Efter att ha diskuterat vem som var mest kvalificerad för kalifatet bestämde gruppen att rösta på Abu Bakr som kalifatet. Sa’d ibn Ubadah var inte nöjd med att Abu Bakr skulle vara kalifen över den Islamiska nationen, och det slutade då med att gruppen dödade honom eftersom de såg honom som en som orsakar problem och trubbel mellan folket.

Muhammed ibn Ismail Al-Bukhari (810-870) skrev en hadith i hans bok, Sahih Al-Bukhari som anses vara den mest trovärdiga boken enligt sunnimuslimerna: “..Då pratade Abu Bakr och hans tal var väldigt vältalande. Han sade i sitt uttalande: “Vi är härskarna och ni (ansars) är ministrarna (det vill säga rådgivare)”, då sade Hubab bin Al-Mundhir, “Nej, jag svär vid Gud kommer vi inte att acceptera detta. Men det måste finnas en härskare från oss och en härskare från er. ” Abu Bakr sa: “Nej, vi kommer att bli härskare och ni kommer att vara ministrarna, för de (muhajiroon) är de bästa familjerna bland araberna och av bästa ursprung. Så ni borde välja antingen Umar eller Abu ‘Ubaida bin Al-Jarrah som era härskare. ” “Umar sade (till Abu Bakr),” Nej, men vi väljer dig, ty du är vår chef och det bästa bland oss och den allra mest älskade av oss alla till Guds Budbärare. ” Så ‘Umar tog Abu Bakrs hand och gav lojalitetsplikten och folket gav också ett trovärdighetsfullhet till Abu Bakr. Någon sa: “Ni har dödat Sa’d ibn Ubadah.””Umar sade,“Gud har dödat honom.”[5]

2. Att vara utsedd av den tidigare kalifen. Ett exempel av detta är när Abu Bakr valde Umar som sin efterträdare och då blev Umar kalifaten. Ibn Saad (784-845) skrev i sin bok: “Efter att ha skrivit i hans vilja att Umar skulle vara kalifaten, bad han (Abu Bakr) Uthman att läsa viljan till folket och fråga om de godkände den.

(Uthman sa): “Kommer ni (alla) att ge lojalitetsplikten till den person i vars favör en vilja har gjorts i detta brev?

Folket sa: “Ja.”… Alla accepterade och gick med på att ge lojalitetsplikten till Umar. Då kallade Abu Bakr Umar i ensamhet och gav honom vad han ville.”[6]

3. Genom tvingande och rådande över andra. När en man blir kalif genom att råda över folket genom svärdet, och han etablerar sin auktoritet och tar full kontroll, blir det obligatoriskt att lyda honom och han blir muslimernas ledare.

Ibn Uthaymeen (1929-2001) berättade att: “Om en man uppror och griper makten, måste folket lyda honom, även om han griper makten med våld och utan deras samtycke, för att han har tagit makten. Anledningen till det är att om hans makt bestrids kommer det att leda till mycket ondska, och detta är vad som hände under Umayyad perioden när några av dem tog makten i kraft och fick titeln kalif och människor lydde dem i lydnad med Guds befallning.”[7]

Al-Shafi’i (767-820), en av de fyra sunnimuslimernas imam inom islamisk rättspraxis skrev att: “Den som får kalifatet genom svärd och samlar folket med det – då är han en kalif.”[8]

Ibn Qudamah (1147-1223), en sunni sheikh berättade att: “Om en man skapar uppror mot ledaren och besegrar honom och domar över folket genom svärdet tills de överlämnar honom och lyder honom, och de svär lojalitet till honom, då blir han ledaren och det är förbjudet att slåss mot honom och göra uppror mot honom. “Abd al-Malik ibn Marwan (646-705) gjorde uppror mot Ibn Al-Zubayr (624-692) och dödade honom, och han tog kontroll över landet och dess folk, tills de svurit tilltro till honom, antingen villigt eller ovilligt. Således blev han ledaren och det blev förbjudet att rebellera mot honom. Det beror på att uppror mot honom skulle leda till splittring bland muslimerna, och leda till att blodet slocknar och förlusten av deras rikedom. Den som rebellerar mot härskaren ingår i den allmänna betydelsen av profetens ord: “Den som gör uppror mot min ummah, när de är förenade, slå (hans) nacke med svärdet, vem det en är.”[9]

Det är skrivet i Al-Mawsoo’ah Al-Fiqhiyya, en enorm encyclopedia inom sunnisk rättsvetenskap enligt de fyra sunni skolor, Hanafi, Hanbali, Maliki och Shafi’i: “Om någon griper imam-ställningen eller någon annan myndighetsposition med våld, (då) är han en giltig imam, och han måste lydas med avseende på vad det är tillåtet att lyda av sina befaller, förbud och dekret enligt Fuqaha’s (juridikernas) konsensus, även om han är en av dem som följer innovationer och lustar och begär, så länge som hans innovation inte utgör kufr. Det är så för att avvärja ett medel som kan leda till fitnah (och inre strid), för att skydda och bevara den muslimska enheten.”[10]


Kalifatets egenskaper


Det finns flera villkor som måste uppfyllas för att vara en kalifat. Sheikh Imam Abu Al-Hassan Al-Mawardi (972-1058), en sunnimuslimsk jurist inom Shafi’i skolan berättar:

“Och vad gäller ledarskap, så finns det sju villkor som de måste uppfylla:

1. Rättvisa i sina fulla krav.

2. Kunskap som leder till ijtihad[11] inom lagarna.

3. Friska sinnen av hörsel, synen och tungan för att informeras direkt med dem.

4. Friska organ för att inte ha brist på rörelser och snabbheten för stigande.

5. Åsikt som leder till förvaltning och medborgarnas intressen.

6. Mod som leder till att kunna hjälpa folket och kriga mot fiender.

7. Härstamning, och det är att vara från Quraysh (arabisk stam).”[12]


Mustafa Monjur från Dhakas universitetet berättar att de krav man behöver för en bra ledare, enligt muslimska lärdas diskussioner är :

1. Tro: Ledaren måste tro på de islamiska tron och måste anses vara en bra muslim genom hans ord och handlingar.

2. Mognad: Ledaren måste vara mogen, vuxen och hälsosam.

3. Permanent boende: Ledaren måste ha bott i en muslimsk land eller ett land där majoriteten är muslimer.

4. Goda handlingar: En ledare måste göra goda handlingar dagligen. (Till exempel) bön med ödmjukhet, nattbön och minna Gud alltid m.m.

5. Taqwa: Att vara medveten om Gud och att frukta Honom alltid.

6. Rättvisa: Ledaren måste vara rättvis.

7. Tålamod: Ledaren måste ha bra tålamod så att han gör rätt val.

8. Förtroende: Ledaren måste vara en som man kan lita på.

9. Lita på Gud: Ledaren ska planera och försöka göra gott men sedan ska han lita på Gud för allt som händer.

10. Samråd: Ledaren måste ha samråd och lyssna på olika åsikter.

11. Ansvarighet: Ledaren måste ta ansvar på allt han gör.

12. Kunskap och visdom: Det är obligatoriskt för en ledaren att ha kunskap och visdom om islamiska lagar.

13. Offer: Ledaren måste offra vad han själv tycker om och inte vara självisk. Han ska göra det som är bra för muslimerna.[13]


Shia Islam: Perspektiv På Kalifat Och Imamat


Shia ideologin berättar att vem som blir kalifatet/imamat[14] är bestämt av Gud och att det är inte något som folket får välja, även om det är företrädaren som vill lämna en efterträdare bakom sig. En välkänd Sheikh, Mohammed Ridha Al-Muzaffar (1904-1964) berättade i sin bok Aqa’id Al-Imamiyya (Imamiyyas[15] trosbekännelser) som är en viktig bok och studeras i Shia islamiska skolor: “Och med detta, så är imamat en fortsättning till profetskap. Och de bevis som är obligatoriskt för att skicka en budbärare och sända en profet (till folket) är de samma (bevis) för att välja en imam efter budbäraren.

Och därför säger vi: Att Imamskap blir inte (hos någon) förutom genom textuellt bevis från Gud genom profetens (S) tunga eller imamen (A) som är innan honom. Och det är inte ett val eller valförrättning från folket.”[16]


Verser i Koranen: Bara Gud väljer kalifat


Shiamuslimerna bevisar deras synpunkt genom verser från koranen och berättar att dessa verser visar att bara Gud har rätten till att välja ledare över folket, några av dessa verser är:

“GUD TOG [också] löften av Israels barn, då Vi sände ut deras tolv huvudmän och sade:..” (5:12)

GUD har utvalt Adam och Noa och Abrahams ätt och `Imrans ätt [och upphöjt dem] över världens alla människor; de stammar [alla] från varandra. Gud hör allt, vet allt.” (3:33-34)

“Och [minns att] Abraham sattes på prov av sin Herre och [att han] fullgjorde alla Hans befallningar. [Gud] sade: “Jag skall göra dig till ett föredöme (imam) för människorna.” Abraham frågade: “Och mina efterkommande?” [Gud] svarade: “Mitt löfte omfattar inte syndarna.” (2:124)

“OCH SE, din Herre sade till änglarna: “Jag skall tillsätta en ställföreträdare (Kalif) på jorden.” [Änglarna] sade: “Skall Du tillsätta någon som stör ordningen där och sprider sedefördärv och [till och med] utgjuter blod, medan det är vi som sjunger Ditt lov och prisar Ditt heliga namn?” [Gud] svarade: “Jag vet vad ni inte vet.” (2:30)

“[Och Vi sade:] “David! Vi har gett dig makt och myndighet på jorden…” (38:26)

“Deras profet sade till de äldste: “Gud har nu sänt Saul som skall vara er konung.” De svarade: “Hur skulle han kunna härska över oss? Vi har bättre rätt till makten än han; och dessutom saknar han rikedomar.” Profeten svarade: “Gud har valt honom framför er och har skänkt honom omfattande kunskaper och stor fysisk styrka. Gud ger Sin makt åt den Han vill; Gud når överallt och Han vet allt.” (2:247)

Dessa verser, enligt Shia visar att bara Gud har rätten att välja vem som ska ta över efter en profet eller en ledare. Al-Muzaffar berättade även: “Profetskap är början på livet (när det gäller att vara skickat till folket för att vägleda dem), och imamat är en fortsättning av det där livet, och därför är imamat en förlängning och en fortsättning till profetskapet, och med detta så är all bevis som visar nödvändigheten och obligatoriska (anledningar till varför profetskapet måste finnas) är den samma bevis när det gäller imamat. Gud sa: “..Du är enbart en varnare, men [i Gud] har varje folk sin [högste] ledare.” (13:7)”[17].


Tolv imamer/kalifer


Enligt den Shiitiska teologin finns det tolv kalifer/imamer efter Muhammed och de är:

  1. Imam Ali ibn Abi Talib (598-661)
  2. Imam Hassan ibn Ali (624-670)
  3. Imam Hussein ibn Ali (626-680)
  4. Imam Ali ibn Hussein Al-Sajjad (658-713)
  5. Imam Muhammed ibn Ali Al-Baqir (676-743)
  6. Imam Ja’far ibn Muhammed Al-Sadiq (702-765)
  7. Imam Musa ibn Ja’far Al-Kadhim (745-799)
  8. Imam Ali ibn Musa Al-Ridha (765-818)
  9. Imam Muhammed ibn Ali Al-Jawad (811-835)
  10. Imam Ali ibn Muhammed Al-Hadi (827-868)
  11. Imam Hassan ibn Ali Al-Askari (844/45-874/75)
  12. Imam Al-Hujjah ibn Hassan Al-Mahdi (869-levande)

Dessa människor anses vara valda för ledarskapet efter Profeten Muhammed (S). Det finns många hadither som bevisar detta, några av dem är:

1.“Abu Ja’far (femte imamen) sade: De tolv imamerna från Muhammeds familj är dem som (änglarna) talar med. De alla är från Guds profet och Alis ättlingar. Guds Profet och Ali är deras förfäder. Ali ibn Rashid sade att Ali ibn Al-Hussein (den fjärde imamen) hade en bror från sin (foster mammas) sida som inte trodde på hadithen och uttryckte förnekelse. (Femte) Imamen sade till honom högt: “Din mammas son (fjärde imamen) är en av dem (imamerna).”[18]

2. “…Amir Al-Mu’mineen (Ali ibn Abi Talib) sade: Den här nationen kommer att ha tolv imamer. Alla (tolv) kommer att vara profeten Muhammads ättlingar. De kommer (även) att vara mina ättlingar..”[19]

3. “Abu Ja’far sade: “Gud sände Muhammed till alla jinn och män och utsåg tolv exekutörer av (Muhammeds) testamente. Av dessa människor finns de som har lämnat denna värld (döda) och det finns de som kommer att behöva slutföra sin uppgift. Alla utövare av (profeternas) testamenten upplever vissa traditioner, Sunnah. Muhammeds exekutörer av testamenten upplevde (samma) traditioner som Jesus exekutörer av testamente (och) de var tolv i antal. Amir Al-Mu’mineen upplevde Jesus tradition.”[20]


Det finns även sunnitiska hadither som påpekar på att det finns tolv kalifer efter Muhammed, några av dessa är:

1.“Jabir ibn Samura: “Jag och min far gick med profeten och jag hörde honom säga: Kalifatet kommer inte sluta förrän det har varit tolv kalifer bland er. Berättaren sa: Då sa han (Muhammed) något som jag inte kunde höra. Jag sa till min far: Vad sa han? Han sa: Han (Muhammed) har sagt: Alla kommer att vara från Quraysh. (Arabisk stam)”[21]

2. “..(Muhammed sade): Den islamiska religionen kommer att fortsätta tills timmen har upprättats (domedagen), eller (tills) ni har styrts över av tolv kalifer, alla av dem från Quraysh.”[22]

3. “Jabir ibn Samura: “Profeten Muhammed sade: “Det kommer att vara tolv Amirs (ledare) efter mig.” Han sade: “Då sa han något som jag inte förstod. Så jag frågade den som var bredvid mig, som sa att han (Muhammed) hade sagt: “Alla är från Quraysh.”[23]


Att lyda imamen är att lyda Gud


“Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts;” (4:59). Den här versen för shiamuslimer är ett tydlig bevis på att det är obligatoriskt för alla att lyda imamen som har valts av Gud eftersom Gud har kopplat sändebudet, Profeten Muhammad (S) och bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts, som är imamerna med Han själv när det gäller att lyda Honom. Om man inte lyder imamen eller profeten så har man inte lytt Gud och då har man gått emot Hans ord. En välkänd klassisk Shia tafsir[24], Tafsir Al-Qummi som är enligt många shia sheikhs skriven av Ali ibn Ibrahim Al-Qummi (800-talet) kommenterar på den här versen[25]: “…Sedan uppmanade Han (Gud) folket att lyda dem (imamerna) och sade: Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts, alltså Amir Al-Mu’minin[26].”

Abu Basir[27] berättade i en hadith att den femte imamen Muhammad ibn Ali Al-Baqir sade när det gäller den här versen: “Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts;” (det är) imamerna från Ali och Fatima[28]s avkomma fram till domedagen.[29]

I en känd trovärdig Ziyarat[30] hos shiamuslimerna, Ziyarat Jami’a[31] berättar: “Den som lyder er (imamer) lyder Gud, och den som inte lyder er trotsar Gud, och den som älskar er älskar Gud, och den som hatar er hatar Gud.”


Imamens egenskaper


Al-Muzaffar skrev att shiamuslimer tror på att imamens egenskaper är densamma som för profeterna, detta inkluderar: “Att vara den bästa bland folket när det gäller fullkomlighet, som till exempel modighet, generositet, dygd, manlighet, askes, förtroende, ärlighet, rättvisa, förvaltning, visdom, etik och annat.”[32] Han berättar även att imamen skall vara den mest lärda personen när det gäller allt som behövs för folket, vare sig religiösa eller dagliga förfrågningar. Han skall även kunna alla sharia och himmerliga lagar och även vara ofelbar, alltså att imamen inte blir orättvis eller att synda mot Gud.[33]


Bevis på imamens egenskap: Ofelbarhet


“Gud vill befria er, ni som står Profeten närmast (Ahlulbayt[34]), från all [jordisk] smuts och göra er renhet fullkomlig.” Den här versen är för shiamuslimer en tydlig bevis på att imamerna är ofelbara eftersom Gud har lovat dem att rengöra dem från all smuts och göra dem renhet fullkomliga. Då synder anses som något orent, så måste detta refereras till Profetens (S), Imamernas (A) och Ahlulbayt’s (A) ofelbarhet. [35]

Den här versen har även en välkänd händelse, både i sunni och shia hadith böcker. Den kända hadithen som är en exegesis av den här versen kallas för Hadith Al-Kisa (Mantel hadithen). Al-Tirmidhi, en av de kändaste sunni sheikhs och författaren av Jami’ Al-Tirmidhi som anses vara en av de 6 viktigaste böckerna för sunniterna, skrev en trovärdig (sahih) hadith i hans bok från Umar bin Abi Salamah, Muhammeds styvson att: “När den här versen var visad för Profeten: Gud vill befria er, ni som står Profeten närmast (Ahlulbayt[36]), från all [jordisk] smuts och göra er renhet fullkomlig i Umm Salamas hus, så kallade han Fatima, Hassan och Hussein och täckte dem med hans mantel och Ali (var) bakom hans (Mohammed) rygg så täckte han (Mohammed) Ali med manteln och sade: O’ Gud! Dessa är folket i mitt hus, så ta bort smuts/orena från dem och rena dem med en grundlig rening. Umm Salama sade: Är jag med dem O’ Guds budbärare? Han sade: Du är i din plats och du är bra.”[37]


I en av många shia böcker som har den här händelsen är Tafsir Al-Qummi, författaren skriver: “Och i Abu Jarood’s[38] hadith, från Abu Ja’far (femte imamen) gällande Hans (Gud) ord: Gud vill befria er, ni som står Profeten närmast (Ahlulbayt[39]), från all [jordisk] smuts och göra er renhet fullkomlig. Han (imamen) sade: Den här versen kom ner gällande Guds budbärare (Muhammed), Ali ibn Abi Talib, Fatima, Hassan och Hussein i Umm Salamas hus profetens fru, Guds budbärare kallade Ali, Fatima Hassan och Hussein och därefter klädde dem med en mantel och gick in med dem (under manteln) och sade: Gud! Dessa är folket i mitt hus, dem som Du lovade mig om dem det du Du lovade mig, Gud! Ta bort smuts/orena från dem och rena dem med en grundlig rening, (sedan) kom verset ner, då sade Umm Salama: Är jag med dem O’ Guds budbärare? Han svarade: Var glad Umm Salama, du är (på) bra (plats).”[40]


“Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts;” (4:59)


Den här versen är en bevis på Imamernas (A) ofelbarhet påstod Allamah Al-Majlisi (1627-1699) som var en av de mest kända Shia sheikhs inom historien och författaren av den enorma boken Bihar Al-Anwar som är en bok av 110 bokbander. Han berättar i hans bok Hayat Al-Qulub (Livets hjärtan): “Att om han (Imamen) kan göra ett misstag då måste folket förneka honom, och detta är emot hans lydnad som är obligatorisk: “Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts;” (4:59).

Dessutom, om han inte är ofelbar, då är det möjligt att han beordrar en synd och kanske förhindrar Gud’s lydnad och då måste folket lyda honom och genom att lyda honom på en syndig handling, det kommer att resultera i en och samma handling som är en dyrkan å ena sidan och ett brott på den andra. Det här är inte möjligt.”[41]


Al-Muzaffar berättar: “Och Hans (Gud) ord: Troende! Lyd Gud och lyd Sändebudet och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts;” (4:59).

Och den gudomliga befallning på deras lydan som är generellt är en bevis när det gäller deras ofelbarhet, alltså imamens ofelbarhet.”[42]


Sheikh Al-Sadooq (918-991), en av de största Shia ledarna och sheikhs relaterade en hadith i hans bok I’lal Al-Shara’i (Orsakerna till lagarna) att Imam Ali ibn Abi Talib (A), den förste Imamen hos Shiamuslimer sade: “Sannerligen är lydande till Gud och till Hans budbärare och till de i auktoritet (refererar till: “och dem bland er åt vilka myndighet och ansvar anförtrotts;”), och sannerligen befallde Han (folket) att lyda de i auktoritet eftersom dem är ofelbara och rena och de befaller inte (folket) att överträda Gud.”[43]


Profeten Muhammeds (S) efterträdare: Imam Ali ibn Abi Talib (A)


Shiamuslimer berättar att Imam Ali ibn Abi Talib (A), Profeten Muhammeds (S) kusin och svärson var Profeten Muhammeds (S) efterträdare och imamen efter honom. Detta är för att Imam Ali (A) var enligt shia den närmaste personen till Profeten Muhammed (S) men även att Profeten Muhammed (S) berättade för folket att Imam Ali (A) skulle efterträda honom. De ger följande bevis både från shia och sunni böcker och hadiths:


“Och varna dem som står dig närmast [för Guds straff]” (26:214)


Profeten Muhammed (S) valdes som en profet när han var 40 år men i början var Islam en hemlighet och gömd från folket på grund av hot. Tre år efter att Profeten Muhammed (S) blev en profet så kom den här versen ner och det antydde på att Profeten Muhammed (S) skulle samla sin familj, inkluderande Abu Jahal som var en av Meckas ledare och stor stöttare till idol dygning, för att kalla dom till Islam och få deras stöttning. På den här församlingen så finns det en indikation att den 13-14 åriga Ali hade redan valts till att vara kalifatet och Profeten Muhammeds (S) efterträdare. Sayyid Muhammed Rizvi, en känd shia sheikh som har studerat Islam och shiism i Iran’s islamiska skola (Hawza), skrev i sin bok Shi’ism Imamate Wilayat: “ “Varna dina närmaste förbindelser.” (26: 214)

När denna vers uppenbarades organiserade Profeten (S) en fest som är känd i historien som “Sammankalla familjen – Da’wat dhu ‘l-‘Ashira”. Profeten (S) bjöd in kring fyrtio män från Banu Hashim och frågade “Ali bin Abi Talib att göra arrangemang för middagen. Efter att ha serverat sina gäster med mat och dryck, när Profeten (S) ville tala med dem om Islam, förhindrade Abu Lahab honom och sa: “Din värd har länge förvirrat dig”. Alla gäster gick innan profeten kunde presentera sitt budskap till dem.

Profeten (S) uppmanade dem sedan nästa dag. Efter festet talade han till dem och sade:

Abdul Muttalibs söner! Jag svär vid Gud vet jag inte om någon bland araberna som har kommit till sitt folk med bättre än vad jag har fört till er. Jag har bjudit er den goda av den här världen och det andra, och jag har blivit befalld av Herren att kalla er till honom. Därför kommer vem bland er att stödja mig i denna fråga så att han kan vara min bror , min efterträdare (wasiyyi) och min kalifat (khalifati) bland er?

Det var första gången som Profeten (S) öppet och offentligt kallade relationerna för att acceptera honom som Guds Budbärare och Profet Han använder också orden “Akhi wa wasiyyi wa Khalifati- broder, min efterträdare, min kalif” för den person som kommer att hjälpa honom i detta uppdrag. Ingen svarade honom de höll alla tillbaka utom de yngsta av dem – “Ali ibn Abi Talib. Han stod upp och sa: “Jag kommer vara din hjälpare, Guds profet.”

Profeten (S) lade sin hand på baksidan av Imam Ali’s (A) nacke och sa:

“Inna hadha akhhi wa wasiyyi wa khalifati fikum, fasma’u lahu wa ati’u – Förvisso, det här är min bror, min efterträdare och min kalif bland er, lyssna därför på honom och lyd.”[44]


Den kända sunni historiken och koraniska exegetisten Muhammed ibn Jarir Al-Tabari (838-923) relaterade den här hadithen i hans bok: Tarikh Al-Tabari (Tabaris historia), hadithen fortsätter: “…Gruppen stod upp (efter Muhammed sade att de skulle lyda Ali) skrattade och sa till Abu Talib (Alis far): Han (Muhammed) har befallt dig att lyssna och lyda din son.”[45]

Den här händelsen var första gången Profeten Muhammed (S) berättade för folket att Imam Ali (A) skulle vara kalifen efter Profeten Muhammed (S) och är ett av bevisen för Shia Muslimer att Imam Ali (A) är Profeten Muhammed’s (S) efterträdare.


“Du är till mig som Aron var till Moses, bortsett från att det inte finns en profet efter mig.”


Den här hadithen är känt som Hadith Al-Manzilah och finns i både shia och sunni böcker. Muhammad ibn Isma’il Al-Bukhari, författaren av Sahih Al-Bukhari som anses vara den mest trovärdiga boken efter koranen enligt sunniterna skrev den följande hadithen från Sa’d[46] att Profeten Muhammed (S) sa: “Kommer du inte vara glad över det här att du är för mig som Aaron var till Moses?”[47]

Den här hadithen berättar då att allt som Aron var till Moses, enligt koranen är densamma för Imam Ali (A) och Profeten Muhammed (S) och det är:

“OCH VI gav Moses uppenbarelsen och gjorde hans broder Aron till hans medhjälpare” (25:35)

Alltså var Imam Ali (A) en medhjälpare till Profeten Muhammed (S).

“[Gud] svarade: “Vi skall ge dig din broder som stöd och Vi skall skänka er båda [sådan] makt att de inte kan vålla er skada. I kraft av Våra tecken skall ni och de som följer er segra!” (28:35)

Imam Ali (A) valdes att vara en stöd och makt till Profeten Muhammed (S) för att hjälpa honom sprida Islam.

Muhammed berättade även detta för Ali på ett liknande sätt, han säger till Ali: “..Må min pappa och mamma vara ett offer för dig, hur intensivt Gud har stärkt min arm genom dig, precis som Moses arm förstärktes genom Aron.”[48]

Det finns även en tilläggning i Hadith Al-Manzilah som Ibn Abi ‘Asim Al-Shaybani (821-900), en känd sunni sheikh, har skrivit i hans bok: “Kitab Al-Sunnah”, där står det att Muhammed sa: “Din position till mig är som Arons position var till Moses förutom att du inte är en profet. Jag bör inte gå om du inte är min kalifat (efterträdare) hos varje troende efter mig.[49]

Den här extra meningen bevisar att Imam Ali (A) är Profeten Muhammeds (S) efterträdare enligt Shiamuslimerna.


“Han är ‘Wali’ för/av varje troende efter mig!”


I flera sunnitiska källor har Muhammed sagt till folket att Ali är ‘wali’ över varje troende efter honom, hadithen är känd som Hadith Al-Wilayah. Detta är ett bevis på att Ali var Muhammeds efterträdare. Några exemplar på dessa är:

1. Musnad Ahmad ibn Hanbal, skriven av Ahmad ibn Hanbal (780-855)[50]: “Guds sändebud hade skickat en armé med Ali ibn Abi Talib som befälhavare till Jemen och han gjorde något i det uppdraget. Affan sa: “Sedan bestämde sig fyra följeslagare från Guds sändebud och gick med på att rapportera det till Guds sändebud.” Imran sa: När vi kom tillbaka träffade vi Guds Budbärare och hälsade honom. Han sa: En av dessa följeslagare reste sig upp och sade: “Guds sändebud, Ali gjorde sådan och så, Profeten vred sitt ansikte från honom, då stod den andra upp och sa: O Guds sändebud, Ali gjorde sådan och sådan, Guds sändebud vred sitt ansikte från honom, då reste sig den tredje och sade: “Guds sändebud, Ali gjorde sådan och sådan, Guds sändebud vred sitt ansikte från honom också, då stod den fjärde upp och sade: “Guds sändebud, Ali gjorde sådan och sådan, (då) vände Guds sändebud till dem och sa: “Lämna Ali ensam (låt han vara), han är från mig och jag är från honom och han är Wali (Mästaren) över varje troende efter mig.[51]

2. Al-Amali Fi Athar Al-Sahaba skriven av Abd Al-Razzaq Al-San’ani (744-826): “…Profeten vände sig till dem och sa: “…Lämna Ali ensam, lämna Ali ensam, lämna Ali ensam, Ali är från mig och jag är från honom och han är Wali (Mästaren) över varje troende.[52]

3. Jami’ Al-Tirmidhi, skriven av Tirmidhi: “…Guds Budbärare vände sig till honom och ilska var uppenbart i ansiktet. Han sa: “Vad vill du ha från Ali?! Vad vill du ha från Ali?! Ali är från mig och jag från honom och han är Wali (Mästaren) över varje troende efter mig.[53]

4. Majma’ Al-Zawa’id, skriven av Ali ibn Abu Bakr Al-Haythami (1335-1404): “…Och Guds sändebud sade till honom (Ali): “Du är Wali (Mästaren) över varje troende efter mig.[54]


Shia källor där Muhammed sade att Ali är ‘Wali’ över de troende:

1. Al-Amali, skriven av Sheikh Al-Sadooq (918-991): “Guds budbärare sade: “Ali är ‘Wali’ (Mästaren) för alla troende efter mig.[55]

2. Bihar Al-Anwar: “Jag hörde Guds Budbärare säga i hans predikan “Folket! Förolämpa inte Ali, och avunda inte honom för att han är varje troendes wali (Mästare) efter mig. Så älska honom så som ni älskar mig och hedra honom så som ni hedrar mig. Och lyd honom för Gud och Hans Budbärare. Och vägleds av honom, ni kommer att uppnå framgång och bli vägledda, för han är Guds bevis över er efter mig. Jag har gjort fallet med Ali uppenbart så var smarta gällande honom. Och det finns inte på Budbäraren utom [ansvaret för] tydlig anmälan.[56]


Ordet Wali (Mästare)


Ordet wali och mawla kommer har samma betydelse men olika meningar. Ibn Manzur (1233-1311), en av de mest kända lexikografer inom den arabiska språket definierar mawla: “Maula är en förmyndare som har befogenhet över människor. “[57] Al-Raghib Al-Asfahani (d. 1108) beskriver wilayah (ursprungsordet) och walayah: “”Det finns ingen skillnad mellan Wilayah och Walayah när det gäller mening. Den verkliga betydelsen är förmyndare eller att ha befogenhet över någonting. Ordet “Wali” och “Maula” används för att ha befogenhet över någonting.[58]


Däremot så har Wali andra betydelser, enligt Al-Maany, en arabisk lexikon på nätet definierar Wali som:

  • Att följa
  • En vän, följeslagare
  • En väldigt gudomlig man
  • Att vara nära till
  • Chef, herre, mästare
  • innehavare, ägare
  • försvarare, beskyddare
  • Vårdnadshavare. En vän eller beskyddare. Någon som ska se upp för ditt intresse. – förvaltare

Eftersom wali har olika betydelser som kan ändra meningar så blir det viktigt att kolla på innehållet i texten som har ordet wali för att veta vilken betydelse den har. Muhammad sade: “..han är Wali i varje troende efter mig.” Detta enligt shiamuslimer bestämmer att ordet wali betyder mästare eftersom Profeten Muhammed (S) berättade att Imam Ali (A) skulle vara wali efter honom. Detta kan inte vara att vara en vän eller allmänt älska honom eftersom det inte blir logiskt. Toyib Olawuyi berättade gällande Hadith Al-Wilayah : “…Med denna verklighet lämnas bara en förklaring: Guds sändebud var Ummahs enda herre – som passar perfekt med historien! I Hadith al-Wilayah indikerar han tydligt övergången till samma exklusiva wilayah efter honom och dess riktning (till Ali).”[59]


Ibn Taymiyya (1263-1328), en salafist och anti-shia propagandist sade gällande hadithen “..han är Wali i varje troende efter mig.”, han berättade: “”På samma sätt (gällande) citatet “Han är wali av varje troende efter mig” är en lögn på den Heliga Profeten, för att han var Wali av varje troende under sitt liv och efter hans död. Och alla troende är hans Wali under livet eller efter döden. Och Wilayat som är motsatsen till fiendskap (hat) är inte bunden av tid. När det gäller Wilayah som är ledarskapet, då borde det sägas som: “Waali av varje troende efter mig “, som det sägs i begravningsbönen, när Wali och Waali samlas, kommer Waali fram enligt majoriteten av forskarna. Och det sade också att Wali kommer fram. Så citatet: “Ali är wali av varje troende efter mig” är något som dess tillskrivning till profeten inte är tillåtet, för om han menade “vänskap”, var det inte nödvändigt att säga “efter mig” och om han menade “ledarskap” då skulle han ha sagt: “Waali över varje troende.”[60]

Ibn Taymiyya förnekade hadithen “..han är Wali i varje troende efter mig.” trots att det finns trovärdiga källor gällande det.


Den kända Sunni imamen Ibn Hajar Al-Asqalani (1372-1449) kommenterade på dessa hadiths och sade: “Denna Hadith berättas av Ahmad genom Ajlah al-Kindi från Abdullah ibn Buraida och har i slutet av det tillagt: “Berätta inte lögner om Ali, för han är från mig och jag är från honom och han är er Wali efter mig. Ahmad och Al-Nasa’i berättade också genom Sa’eed ibn Obaida från Abdullah ibn Buraida i en kortare form och i slutet av det säger han: Då blev Profetens ansikte röd och sa: “Vem jag än är hans Wali så Ali är hans Wali. ” Och Al-Hakim berättade så men längre, där finns en händelse om en slavflicka som Abdul Jalils berättelse, och alla dessa kedjor stärker varandra.”[61]


“Den jag är hans mawla, Ali är hans mawla”


Hadith Al-Ghadir är en av de största bevisen gällande Imam Alis (A) ledarskap efter Profeten Muhammad (S). Händelsen kan räknas vara en av de största historiska händelserna inom Islam. Det skedde år 632 då Profeten Muhammed (S) var påväg tillbaka från Hajj så samlade han folket och predikade för hundratusentals av muslimer. En del av predikan var “den jag är hans mawla, Ali är hans mawla”. Sayyid Hashim Al-Bahrani (1640-1696/98) berättade: “Berättelsen av Khumms damm (Hadith Al-Ghadir) har nått nivån av Tawatur[62] från Ammahs berättare (dvs Sunnis) och Shi’a, till den grad att Muhammad ibn Jarir (Al-Tabari), författaren av historieboken (Tarikh Al-Tabari), skrev berättelsen av dammen av Khumm från 75 olika berättarkedjor och han tillägnade en hel bok för den som heter Kitab Al-Walayah, även om han tillhör Ammahs sekt (dvs Sunnis).[63]


Ibn Hajar Al-Asqalani: “När det gäller Hadith av “Den jag är hans mawla, Ali är hans mawla,” Al-Tirmidhi och Al-Nasa’i har dokumenterat det, och dess kedjor (av berättare) är mycket talrika, och Ibn Uqdah har samlat dem i en separat bok. Många av dessa kedjor är antingen Sahih (trovärdig) eller Hassan (bra), och vi har berättat från Imam Ahmad (bin Hanbal) som han sa: Inget har nått oss (om berättelser) om Sahabas (förtjänster och dygd) mycket som det som har nått oss om Ali ibn Abi Talib.”[64]


Imam Al-Albani (1914-1999): “För denna Hadith (Hadith Al-Ghadir) finns det många andra kedjor, och Ibn Hajar Al-Haythami dokumenterade många av dessa kedjor i Al-Mu’jam och jag har bara nämnt och dokumenterat några efter att ha granskat dessa kedjor vilket gör den som ser det (kedjorna) blir absolut säker på hadithens trovärdighet, annars är dessa kedjor extremt många (för att nämnas), och Ibn Uqdah har samlat dem i en separat bok. Al-Hafidh Ibn Hajar sade: Många av dem (kedjorna) är antingen Sahih (trovärdig) eller Hasan (bra).”[65]


Qadhi Nurullah Shushtari (1549-1610), även känd som Al-Shahid Al-Thalith (den tredje martyren): “När det gäller våra följeslagare (dvs Shi’a-lärde) har de berättat det (Hadith Al-Ghadir) med en högre nivå än Tawatur nivå, och de har skrivit Profetens (S) predikan den dagen med sitt (fullständiga) sammanhang, och det inkluderar det tydliga och uppenbara utnämningen (av Imam Ali som en efterföljare till Profeten) flera gånger på ett bekräftande sätt, och det innehåller också upprepade gånger varningen att motsätta sig det beslutet, som i slutet inte går på något sätt att tolka (dess mening med en annan tolkning).”[66]


Det finns många källor till den här hadithen, några av dessa är:

1. (Shiitsk): Bihar Al-Anwar: “Abu Hurayrah[67] sade: Den som fastar den 18:e dagen av Dhul Hijjah, skriver (belönar) Gud honom (värt) 60 månaders fastan och det är Al-Ghadir dagen då Guds Budbärare tog tag i Ali ibn Abi Talibs hand och deklarerade: Har jag inte mer auktoritet (awla, ursprungsordet för mawla) över de troende? De sade: Jo O’ Guds Budbärare. Han sade: Den jag är här hans mawla, Ali är hans mawla. Umar sade till honom (Ali): Grattis, grattis Ali ibn Abi Talib, idag har du blivit min mästare och mästare för varje muslim och då sände Gud (versen): Denna dag har Jag fullbordat det religiösa regelverket för er och skänkt er Min välsignelse i fullaste mått. (5:3)”[68]

2. (Shiitisk): Bihar Al-Anwar: “Guds Budbärare sade: Den jag är hans mawla, Ali är hans mawla, Gud! stötta den som stöttar honom, och bli en fiende till den som är hans fiende.”[69]

3. (Sunnitisk): Jami’ Al-Tirmidhi: “För vem än jag är hans mawla, Ali är hans mawla.”[70]

4. (Sunnitisk): Al-Bidayah Wa Al-Nihayah: “Zayd Ibn Arqam som sa: Medan vi återvände från Hajj Al-Widaa, upphörde Guds sändebud på ett ställe Ghadir-Khum och beordrade muslimerna att stanna där. Guds sändebud predikade och upprepade återigen att han skulle lämna två tunga saker (efter sin död) bland Ummah (folket), Guds bok och hans Ahlulbayt, hans avkomma. Därefter sa han: “Gud är min mästare och jag är mästare för varje troende.” Sedan höll han Ali’s hand och sa: “Vem jag än är hans mästare (mawla) så är Ali hans mästare (mawla).” Abu Tufayl sa: “Jag frågade Zayd. Hörde du det från Guds sändebud?” Han sade: “Det var ingen som var runt prekestolen, förutom att han såg detta med ögonen och hörde det här med öronen.”[71]

5. (Sunnitisk): Al-Matalib Al-’Aliyah: “..Han (Muhammed) sade: Vittnar ni inte att Gud är er Herre? Dem (folket) sade: Jo. Han sade: Vittnar ni inte att Gud och Hans sändebud (Muhammed) har mer auktoritet över er än vad ni har över er själva (refererar till versen: Profeten har mer auktoritet över de troende än vad de har över sig själva 33:6) och att Gud och Hans sändebud är era mästare? Dem sade: Jo. Han sa: Så vem än Gud och Hans sändebud är hans mawla, så är han (Ali) hans mawla. Och jag har lämnat bakom mig, om ni tar tag i dem så kommer ni inte gå vilse, Guds bok (koranen) och min Ahlulbayt (familj).”[72]


Det finns många andra källor gällande den här hadithen som stärker trovärdigheten. Ordet mawla har, som wali, flera betydelser och därför måste man läsa hela sammanhanget för att begripa ordet mawla och förstå vad det betyder. Shiamuslimerna säger att ordet mawla måste betyda mästare/ledare, alltså efterträdare efter Profeten Muhammed (S). Sheikh Mansour Leghaei översätter ordet mawla som “master”.[73] Däremot förklarade sunnimuslimerna att mawla betyder vänskap och inte mästarskap.[74].

Det ironiska då, är att man aldrig kommer att förstå hadithen om hadithen för sunni muslimer betyder att Profeten (S) lyfter upp Imam Ali’s (A) framför alla Profeten’s (S) kompanjoner och säger enligt den sunnitiska logiken som då översätts till : “Den jag är vän över är Ali vän över”?! Va?


Konsekvenser


Konsekvenserna av den här splittringen är många, den viktigaste är att på grund av kalifatet splittrades de muslimska folket till shia och sunni. Den shiitiska perspektiven berättar att det är på grund av Abu Bakr och folket som var med honom att muslimerna är splittrade idag. Om alla hade accepterat Profetens familj (A) som efterträdare så hade det inte funnits problem idag. Detta är också vad de shia imamerna berättade när de tolkade den hära versen: “Och grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina och låt er inte splittras!..”[75] Imam Al-Sadiq (A), den sjätte imamen berättade: “Och grip alla med ett fast grepp om Guds räddningslina” (Räddningslinan är) Tawhid och Wilayah[76].[77]

Den femte imamen, Imam Al-Baqir (A) berättade om den här delen: “och låt er inte splittras!” Han sade: “Gud visste om att de (muslimerna) skulle splittras efter deras profet (Muhammed) och ha skillnader, så Han förbjöd dem från att splittras så som Han hade förbjudit de som var innan dem, så Han beordrade dem att förenas på Muhammeds familjs ledarskap och att inte splittras.”[78]

Eftersom muslimerna inte accepterade Imam Ali (A) som imam efter Profeten Muhammed (S) så splittrades muslimerna.


Den sunnitiska perspektivet talar om för oss att Profeten Muhammed (S) inte lämnade någon kalif efter sig och därför splittrade shia sig från de muslimska folket när de “innoverade” inom religionen gällande kalifatet. På grund av shiamuslimerna så finns det “problem” idag enligt Sunni Muslimerna som har fyra olika inriktningar, där alla skiljer sig från varandra. Enligt Sunniterna, så hade dessa problem aldrig funnits om Shia Muslimerna inte hade spridit tron om att Imam Ali (A) var den första imamen efter Profeten Muhammed (S).


Civilkrigen


En annan konsekvens är att det uppstod flera krig inom den Islamiska nationen. Sayyid Ali Asghar Razwy skrev i sin bok A Restatement of the History of Islam and Muslims att det första civila kriget skedde under Abu Bakrs kalifat då flera personer påstod att de var profeter. När Abu Bakr försäkrade sitt säte av makt samlade han ihop 11 armékår för att dela sig ut på länderna. De gick bland annat till Jemen, Bahrain och Oman för att sätta stopp på folket som spred rykten om att de var profeter. Det fanns även grupper som inte accepterade den nya regeringen, inklusivt Malik ibn Nuwayrah (R) som var en stor figur i landet. Han var en skatteinsamlare under Profeten Muhammeds (S) liv men avstod att göra det efter Profeten Muhammeds (S) bortgång, eftersom att han inte trodde på den nya regeringen, Abu Bakrs kalifat. Malik Ibn Nuwayrah (R) var en ädel kompanjon till både Profeten Muhammed (S) och Imam Ali (A), och han trodde på Imam Alis (A) ledarskap och inte Abu Bakrs

Khalid ibn Walid[79] skickades till Malik ibn Nuwayrah (R) och valde att mörda honom med påståendet på att Malik hade apostatiserat. Abd-Al-Razzaq Al-San’ani skriver i hans bok Musannaf att: “Aba Qutadah sa: Under Reda (dagar) marscherade vi till Ahl Abyaat och nådde dit vid solnedgången, då vi höjde våra spjut, de frågade: “Vem är ni?” Vi svarade: “Vi är Guds slavar.” De sa: “Vi är också Guds slavar”. Sedan grep Khalid dem och när det var morgon beordrade han deras halshuggning. Då sa jag: “Åh Khalid! Frukta Gud, det här är inte tillåtet för dig. “Han (Khalid) svarade:” Stanna (tillbaka); Det här är inte din grej. “Då svor Abu Qutadah att han aldrig skulle marschera med Khalid för något krig. Qutadah sa: “Öken-araberna uppmanade honom (Khalid) att döda dem för skötarnas skull och det var Malik bin Nuwayrahs fall.”[80]

Abu Bakr berättade att Khalid bara gjorde ett litet misstag och därför straffades han inte. Ibn Asakir (1106-1176) skrev att: “Abu Qutadah kom till Abu Bakr och informerade honom om mordet på Malik och hans följeslagare, då blev han (Abu Bakr) extremt förbittrad. Abu Bakr skrev sedan (ett meddelande) till Khalid, och han (Khalid) kom till honom. Abu Bakr sa: “Kan det vara så att Khalid tolkade och gjorde ett misstag? Då skickade Abu Bakr Khalid tillbaka och betalade blodspengar för Malik bin Nuwayrah och gav tillbaka bytet.”[81]


Den andra civila kriget skedde under Imam Alis (A) kalifat då Aisha, Profeten Muhammeds (S) fru, Talha och Zubayr som var Profeten Muhammeds (S) följeslagare valde att samla ihop 30,000 soldater i Mekka för att hämnas på Uthmans mord. De reste till Basra, Irak och stannade där. När Imam Ali (A) visste om detta så skrev han ett brev till Aisha för att försöka att stoppa henne och påminna henne om att Gud beordrade Profeten Muhammeds (S) fruar att stanna hemma och inte visa sig på det här sättet.[82]

Aisha drog sig inte tillbaka och då predikade Imam Ali för folket om att Aisha och hennes armé skulle rebellera mot honom och under några dagar ville ingen kriga med honom. Efter en kort tid lyckades Ali samla ihop 700 soldater och då gick de till Basra för att träffa på Aishas armé. Efter tid så ökade soldaterna i både arméerna, Aisha hade 30,000 soldater och Imam Ali (A) hade 20,000 och då krigade dem. Imam Ali (A) uppnådde seger och tog Aisha tillbaka hem.


Sayyid Ali Asghar Razwy skrev att Aishas riktiga anledning var att hon hatade Imam Ali (A)och tyckte inte om att han valdes som en kalif. Han skrev: “Aisha kunde inte se Ali på kalifatets tron. Hennes hat till Ali var överväldigande. Om någon annan än Ali hade blivit kalif, kanske hon inte hade börjat på det cyniska äventyret där tiotusentals muslimer dödades.

Den verkliga krigsorsak i hennes fall var hennes utspädda hat till Ali, hon fann också en annan anledning att pressa kampanjen mot honom med kraft. Om hon lyckades avlägsna Ali från maktcentrum, skulle hon göra sin brorson och adoptivson, Abdullah bin Zubayr, den nya kalifatet.”[83]


Det finns även sunnitiska hadither som antyder på att Aisha inte gillade Ali. Några av dessa är:

1. Ibn Qutaybah (828-885) skrev i hans bok, Al-Imamah Wa Al-Siyasah: “..Han sade: Sedan gick Talha ut (från mosken) och såg Aisha, hon sade: Vad gjorde folket? Han svarade: De mördade Uthman. Hon sade: Vad gjorde dem efter det? Han svarade: De gav deras lojalitetsplikt till Ali (som kalifat) sedan hämtade de mig och tvingade mig tills jag gav lojalitetsplikten. Hon sade: Vilken rätt har Ali för att styra över oss? Jag kommer inte in i Madina så länge som Ali har makten.”[84]

2. Ahmad ibn Hanbal (780-855) skrev i hans bok Musnad att när Ubaydullah Ibn Abdullah nämnde till Ibn Abbas, att Aisha sade: “..I hans dödssjukdom kom Profeten till (Aishas) hus medan hans axlar stöddes av Al-Abbas och en annan man”, så sade Abdullah Ibn Abbas: “Vet du vem den här “andra mannen” var? Han var Ali ibn Abi Talib, men hon tycker inte om att namnge honom i ett bra sammanhang.”[85]

Om Imam Ali (A) hade valts som en kalif redan från början som det var planerat från Gud, så hade de här kriget troligen aldrig tagit plats, eftersom Uthman hade inte blivit mördad och då kunde Aisha inte uttrycka anledningen till kriget om att hämnas.


| Baqir Khafaja och Amir Zabidi


Referenser


[1] Ibn på arabiska refererar till son, alltså Ali, Abu Talibs son.

[2] Rafidha, (rejectionists på engelska) är ett begrepp som används mot shia för att säga att de avvisade de första tre eller de viktigaste, Abu Bakr och Umar efter Muhammad som efterträdare.

[3] Muhajiroon, de tidiga muslimerna som emigrerade med Muhammed till Medina.

[4] Ansar, folket som blev muslimer efter att Muhammed ankom till Medina.

[5] Muhammed ibn Ismail Al-Bukhari, Sahih Al-Bukhari, hadith nr. 3667,3668 (Engelsk)

[6] Ibn Saad, Tabakat Al-Kubra, bokband: 3, s.200

[7] Ibn Uthaymeen, Sharh al-‘Aqeedah al-Safaareeniyyah, s.688

[8] Al-Bayhaqi, Manaqib Al-Shafi’i, bokband: 1, s.448

[9] Ibn Qudamah, Al-Mughni, bokband: 8, s.526

[10] Ministry of Awqaf – Kuwait, Al-Mawsoo’ah Al-Fiqhiyya, bokband: 8, s.37

[11] Ijtihad, att ha tillräckligt med kunskap för att kunna ta beslut om något lag eller annat, en som har mycket kunskap är då mujtahid och har rätten till ijtihad

[12] Abu Hassan Al-Mawardi, Al-Ahkam Al-Sultaniyyah, s.20

[13] Källförteckning

[14] Imamat, Ledarskap där en person har auktoritet över folket och kan bestämma över muslimerna.

[15] Imamiyya (imamernas folk), ett annat namn för shia som refererar till folk som följer de 12 imamerna.

[16] Mohammed Ridha Al-Muzaffar, Aqa’id Al-Imamiyya, del 3: Imamat, sida 55 (Arabisk)

[17] Mohammed Ridha Al-Muzaffar, Aqa’id Al-Imamiyya, del 3: Imamat, s.95

[18] Muhammed ibn Ya’qob Al-Kulayni, Al-Kafi, bokband: 1, s.531

[19] ibid, s.532

[20] ibid, s.532

[21] Muslim ibn Al-Hajjaj, Sahih Muslim, hadith nr.1821 a. (Engelsk)

[22] ibid, hadith nr.1822 a. (Engelsk)

[23] Muhammed ibn Isa Al-Tirmidhi, Jami’ Al-Tirmidhi, hadith nr.2223. (Engelsk) Hadithen är graderad som Sahih (trovärdig)

[24] Tafsir (exegesis), en bok som förklarar koranen och dess verser.

[25] Ali ibn Ibrahim Al-Qummi, Tafsir Al-Qummi, under verset 4:59, s.135 (Arabisk)

[26] Amir Al-Mu’minin, Prinsen/mästaren av de troende, refererar till Ali ibn Abi Talib.

[27] Abu Basir, Yahya bin Qasim var en trovärdig anhängare av den femte och sjätte imamerna hos shiamuslimerna och var en skrivare av hadiths.

[28] Fatima, Muhammads dotter.

[29] Al-Sayyid Hashim Al-Bahrani, Al-Burhan fi Tafsir Al-Quran, Bokband. 1, s.383

[30] Ziyarat, en typ av bön som sägs till imamerna när man besöker deras gravar.

[31] Ziyarat Jami’a, en hadith från den tionde imamen, Imam Ali ibn Muhammad Al-Hadi som berättade till en shia vad man kan säga när man besöker imamernas gravar.

[32] Mohammad Ridha Al-Muzaffar, Aqa’id Al-Imamiyya (Imamiyyernas trosbekännelser), del: 3, s.95

[33] ibid

[34] Ahlulbayt: Refererar till familjen som bor i ett hus, alltså Muhammads familj i den hära versen.

[35] Mohammed Ridha Al-Muzaffar, Aqa’id Al-Imamiyya: del 3, s.95

[36] Ahlulbayt: Refererar till familjen som bor i ett hus, alltså Muhammads familj i den hära versen.

[37] Muhammad ibn Isa Al-Tirmidhi, Jami’ Al-Tirmidhi, hadith nr.3787 (Engelsk version)

[38] Abu Jarood, Ziyad ibn Al-Mundhar, var en trovärdig anhängare till den femte och sjätte imamerna. Han var en zaidi (annat sekt inom shia).

[39] Ahlulbayt: Refererar till familjen som bor i ett hus, alltså Muhammads familj i den hära versen.

[40] Ali ibn Ibrahim Al-Qummi, Tafsir Al-Qummi, under vers 33:33, s.544 (Arabisk version)

[41] Mohammed Baqir Al-Majlisi, Hayat Al-Qulub, bokband: 3 s. 22 (Engelsk version)

[42] Mohammed Ridha Al-Muzaffar, Aqa’id Al-Imamiyya, del: 3, s.98

[43] Abu Ja’far Muhammed ibn Ali ibn Hussein ibn Babuweyh Al-Sadooq, I’lal Al-Shara’i, bokband: 1, s. 123

[44] Sayyid Muhammed Rizvi, Shi’ism Imamate and Wilayat, s. 9

[45] Muhammed ibn Jarir Al-Tabari, Tarikh Al-Tabari, bokband: 2, s.321

[46] En av Muhammeds följeslagare (sahaba)

[47] Muhammed ibn Isma’il Al-Bukhari, Sahih Al-Bukhari, hadith nr.3706 (Engelsk version)

[48] Sharaf Al-Din Al-Hussaini, Ta’wil Al-Ayat, bokband: 1, s.415-416

[49] Ibn Abi Asim Al-Shaybani, Kitab Al-Sunnah, bokband: 2, s.565. Hadithen är graderad som Hassan (bra)

[50] Ahmad ibn Hanbal, en av de fyra sunniternas ledande imamer inom islamisk rättspraxis

[51] Ahmad ibn Hanbal, Musnad Ahmad, bokband: 15, s. 78-79, hadith nr.19813. Hadithen är graderad som Sahih (trovärdig)

[52] Abd Al-Razzaq Al-San’ani, Al-Amali Fi Athar Al-Sahaba, 79-80. Hadithen är graderad som Sahih (trovärdig)

[53] Muhammad ibn Isa Al-Tirmidhi, Jami’ Al-Tirmidhi, s.842, hadith nr.3712. Hadithen är graderad som Sahih (trovärdig)

[54] Ali ibn Abu Bakr Al-Haythami, Majma’ Al-Zawa’id, bokband: 9, s.109-111. Hadithen är graderad som Sahih (trovärdig)

[55] Abu Ja’far Muhammed ibn Ali ibn Hussein ibn Babuweyh Al-Sadooq, Al-Amali, s. 50

[56] Muhammed Baqir Al-Majlisi, Bihar Al-Anwar, bokband: 39, s.292.293

[57] Ibn Manzur, Lisan Al-Arab, bokband: 6, s.4920-4921

[58] Al-Raghib Al-isfahani, Mufradaat Al-Fadh Al-Qur’aan, bokband: 2, s.269-271

[59] Toyib Olawuyi, On the Khilafah of Ali over Abu Bakr, s.55

[60] Ibn Taymiyya, Minhaj Al-Sunnah, bokband: 7, s.391-392

[61] Ibn Hajar Al-Asqalani, Fath Al-Bari, bokband: 7, s.487

[62] Tawatur, att en hadith har så många berättarkedjor att man blir säker på att den är trovärdig eftersom det inte blir möjligt att så många människor bestämmer sig för att ljuga.

[63] Sayyid Hashim Al-Bahrani, Ghayat Al-Maram, bokband: 2, s.302

[64] Ibn Hajar Al-Asqalani, Fath Al-Bari, bokband: 7, s.92

[65] Al-Albani, Silsilat Al-Ahadith Al-Sahiha, bokband: 4, s.343

[66] Qadhi Nurullah Shushtari, Masa’ib Al-Nawasib, bokband: 2, s.103

[67] Abu Hurayrah, en av Muhammeds följeslagare (sahabah)

[68] Muhammed Baqir Al-Majlisi, Bihar, bokband: 37, s.109

[69] ibid

[70] Al-Tirmidhi, Jami’ Al-Tirmidhi, hadith nr.3713

[71] Ismail Ibn Kathir, Al-Bidayah Wa Al-Nihayah, bokband: 7, s.668. Hadithen är graderad som Sahih (trovärdig)

[72] Ibn Hajar Al-Asqalani, Al-Matalib Al-’Aliyah, bokband: 16, s. 142, hadith nr.3943. Hadithen är graderad som Sahih (trovärdig)

[73] Källförteckning.

[74] Muhammed Abd Al-Rahman Al-Mubarekfuri, Tuhfat al-Ahwadhi Sharh al-Tirmidhi, Hadith nr.3713

[75] Koranen 3:103

[76] Wilayah: Imamernas Ledarskap

[77] Ali ibn Ibrahim Al-Qummi, Tafsir Al-Qummi, s.104

[78] ibid

[79] En av Muhammeds följeslagare och en stor general.

[80] Abd Al-Razzaq Al-San’ani, Musannaf Abd Al-Razzaq, bokband: 10, s. 174

[81] Ibn Asakir, Tarikh Ibn Asakir, bokband: 16, s.254

[82] Koranen 33:33

[83] Sayyid Ali Asghar Razwy, A Restatement of the History of Islam and Muslims, s. 429

[84] Ibn Qutaybah, Al-Imamah Wa Al-Siyasah, bokband: 1, s. 46

[85] Ahmad ibn Hanbal, Musnad Ahmad, bokband: 17, s. 220. Hadith nr. 23943. Hadithen är graderad som Sahih (trovärdig)


Källförteckning


Böcker:

Mohammed Ridha Al-Muzaffar, (1945). Aqa’id Al-Imamiyya Fi Thawbihi Al-Jadid. Libanon: The Arabic History Est.

Ali ibn Ibrahim Al-Qummi, (u.å.). Tafsir Al-Qummi. Libanon: Al-A’la Institution For Publications

Mohammed Al-Jawahari, (2003). Al-Mufid Min Mu’jam Rijal Al-Hadith. Iran: Al-Mahallati

Taqi Al-Din Ibn Taymiyya, (u.å.). Al-Sarim Al-Maslool Ala Shatmi Al-Rasul. Saudiarabien: Ramadi Lil-Nashr, Al-Mu’taman Lil-Tawzi’

Ruhollah Khomeini, (u.å.). Al-Makasib Al-Muharramah. Iran: Mu’assasat Asma’ilian

Sayyid Abu Al-Qasim Al-Khoei, (u.å.). Misbah Al-Faqahah. Iran: Maktabat Al-Dawari

Sayyid Abu Al-Qasim Al-Khoei, (u.å.). Kitab Al-Taharah. Iran: Al-Khoei Islamic Foundation

Muhammad ibn Muhammad Al-Mufid, (u.å.). Al-Muqni’a. Iran: Mu’assasat Al-Nashr Al-Islami

Muhammad ibn Al-Hasan Al-Tusi, (u.å.). Tahdhib Al-Ahkam. Iran: Dar Al-Kutub Al-Islamiyya

Yusuf Al-Bahrani, (u.å.). Al-Hada’iq Al-Nadhira Fi Ahkam Al-Itra Al-Tahira. Libanon: Dar Al-Adhwua

Ubayd-Allah ibn Muhammad ibn Batta, (u.å.). Al-Sharh Wa Al-Ibanah Ala Usool Ahl Al-Sunnah Wa Al-Diyanah. Saudiarabien: Maktabat Al-Ulom Wa Al-Hukm

Ibn Qutaybah, (u.å.). Al-Imamah Wa Al-Siyasah. Egypten: Mu’assasat Al-Halbi Wa Shuraka’uh

Ahmad ibn Hanbal, (u.å.). Musnad Ahmad ibn Hanbal. Libanon: Mu’assasat Al-Risala

Hibatullah ibn Al-Hassan Al-Lalaka’i, (u.å.). Sharh Usool I’tiqad Ahl Al-Sunnah Wa Al-Jama’ah. Saudiarabien: Maktab Dar Al-Basira

Muhammed ibn Sa’d, (u.å.). Al-Tabaqat Al-Kabir (Al-Tabaqat Al-Kubra). Egypten: Maktabat Al-Khangi

Muhammed ibn Saleh Al-Uthaymeen, (u.å.). Sharh Al-Aqeeda Al-Wasitiyya. Saudiarabien: Dar ibn Al-Jawzi

Ahmed ibn Al-Hussain Al-Bayhaqi, (u.å.). Manaqib Al-Shafi’i. Egypten: Dar Al-Turath

Mawfaq Al-Din Ibn Qudamah, (u.å.). Al-Mughni. Egypten: Dar A’lam Al-Kutub

Ministry of Awqaf and Islamic Affairs, (1983). Al-Mawsu’at Al-Fiqhhiyya. Kuwait: Ministry of Awqaf and Islamic Affairs

Abu Al-Hassan Ali ibn Muhammed Al-Mawardi, (u.å.). Al-Ahkam Al-Sultaniyya. Kuwait: Maktabat Dar Ibn Qutaybah

Muhammed ibn Ya’qob Al-Kulayni, (u.å.). Al-Kafi. Libanon: Manshorat Al-Fajr

Al-Sayyid Hashim Al-Bahrani, (u.å.). Al-Burhan fi Tafsir Al-Quran. Libanon: Mu’assassat Al-A’lami

Mohammed Baqir Al-Majlisi, (u.å.). Hayat Al-Qulub. Iran: Ansariyan Publications

Abu Ja’far Muhammed ibn Ali ibn Hussein ibn Babuweyh Al-Sadooq, (u.å.). I’lal Al-Shara’i. Irak: Manshurat Al-Maktaba Al-Haydariyya

Sayyid Muhammad Rizvi, (1999). Shi’ism Imamate and Wilayat. Kanada: Al-Ma’arif Books

Muhammed ibn Jarir Al-Tabari, (u.å.). Tarikh Al-Tabari. Egypten: Dar Al-Ma’arif

Sharaf Al-Din Al-Hussaini, (u.å.). Ta’wil Al-Ayat. Iran: Madrasat Al-Imam Al-Mahdi

Abu Bakr ibn Abi Asim Al-Shaybani, (u.å.). Kitab Al-Sunnah. Libanon: Al-Maktab Al-Islami

Abd Al-Razzaq Al-San’ani, (u.å.). Al-Amali Fi Athar Al-Sahaba. Egypten: Maktabat Al-Quran

Ali ibn Abu Bakr Al-Haythami, (u.å.). Majma’ Al-Zawa’id. Libanon: Dar Al-Kutub Al-Ilmiyya

Abu Ja’far Muhammed ibn Ali ibn Hussein ibn Babuweyh Al-Sadooq, (u.å.). Al-Amali. Iran: Mu’assassat Al-Bi’tha

Muhammed Baqir Al-Majlisi, (u.å.). Bihar Al-Anwar. Iran: Ihya’ Al-Kutub Al-Islamiyya

Ibn Manzur, (u.å.). Lisan Al-Arab. Libanon: Dar Al-Sadir

Al-Raghib Al-Asfahani, (u.å.). Mufradat Al-Fadh Al-Quran. Syrien: Dar Al-Qalam

Toyib Olawuyi, (2014). On The Khilafah Of ‘Ali Over Abu Bakr. Al-Islam.org

Taqi Al-Din Ibn Taymiyya, (u.å.). Minhaj Al-Sunnah. Saudiarabien: Imam Muhammed ibn Saud Islamic University

Ibn Hajar Al-Asqalani, (u.å.). Fath Al-Bari Sharh Sahih Al-Bukhari. Saudiarabien: Dar Al-Kutub Al-Salafiyyah

Sayyid Hashim Al-Bahrani, (u.å.). Ghayat Al-Maram. Libanon: The Arabic History Est.

Al-Albani, (1959). Silsilat Al-Ahadith Al-Sahiha. Saudiarabien: Maktabat Al-Ma’arif

Qadhi Nurullah Shushtari, (u.å.). Masa’ib Al-Nawasib. Iran: Dalil Ma

Ismail Ibn Kathir, (u.å.). Al-Bidayah Wa Al-Nihayah. Libanon: Maktabat Al-Ma’arif

Ibn Hajar Al-Asqalani, (u.å.). Al-Matalib Al-’Aliyah. Saudiarabien: Dar Al-Asimah

Muhammed Abd Al-Rahman Al-Mubarekfuri, (u.å.). Tuhfat al-Ahwadhi Sharh al-Tirmidhi. Syrien: Dar Al-Fikr

Abd Al-Razzaq Al-San’ani, (u.å.). Musannaf Abd Al-Razzaq. Egypten: Dar Al-Ta’sil

Ibn Asakir, (u.å.). Tarikh Ibn Asakir. Syrien: Dar Al-Fikr

Sayyid Ali Asghar Razwy, (1996). A Restatement of the History of Islam and Muslims. Storbritannien: World Federation of KSI Muslim Communities

Al-Qadhi Ayyadh, (u.å.). Al-Shafa bi Ta’rif Huquq Al-Mustafa. Egypten: Dar Al-Kitab al-Arabi.


| SHIA OCH SUNNI KONFLIKTEN : SPLITTRINGEN PÅ KALIFATET OCH DESS KONSEKVENSER

Leave a Reply